Ärligt talat: hur är det att plugga i Korea som queer?

Praktiskt svar, utan åsikter.

I vardagen är Seoul tryggt och odramatiskt. Våld och trakasserier är ovanligt, och säkerheten på gatan är generellt hög i Korea. Ingen kommer att ha problem med att du finns.

Det som skiljer sig från Nederländerna är synlighet och öppenhet, inte fara. Korea har ingen antidiskrimineringslag som omfattar sexuell läggning, samkönade äktenskap erkänns inte, och den offentliga diskussionen är mer återhållsam. Många koreanska hbtq-personer är inte öppna på jobbet eller inför familjen. Det är den sociala normen som präglar stämningen, mer än någon risk för dig.

I skolan specifikt beskriver de flesta det som en icke-fråga. Språkklasserna är internationella, klasskamraterna är ofta unga och har rest mycket, och stämningen är avslappnad. Vissa är helt öppna i klassen, andra håller det privat — oftast inte av rädsla utan för att en nybörjarkurs i koreanska ändå inte är platsen där man pratar om sitt privatliv. Lärarna är professionella och ämnet kommer aldrig upp.

Där det kan bli obekvämt: en äldre eller mer konservativ värdfamilj eller hyresvärd, och att man i vanliga samtal utgår från heterosexualitet. Inget av det är farligt, bara tröttsamt ibland.

Det som finns:

- Homo Hill i Itaewon är den etablerade scenen; i Jongno finns en äldre och mer koreansk.
- Seoul Queer Culture Festival hålls varje år och är stort.
- Grupper för utländska boende och internationella hbtq-grupper ordnar regelbundna träffar och är lätta att hitta via Facebook, Meetup och Discord.
- Flera universitet har queera studentgrupper, även om de ofta håller låg profil.

Det studenter i din situation oftast säger efteråt: socialt var det lättare än de trodde, kulturellt mer stängt än de trodde, och de två sakerna motsäger inte varandra. Det kommer att gå bra, och du kommer att märka skillnaden.· Översatt från engelska