Vad överraskade dig mest första månaden?

Det studenter faktiskt tar upp, snarare än guideboksversionen.

Det som överraskar positivt:

1. Hur tryggt det är. Att lämna laptopen på cafébordet medan du går på toa är helt normalt. Att gå hem klockan tre på natten är ingenting att kommentera. Det tar ungefär en månad innan man tror på det, och sedan är det svårt att ge upp.
2. Hemleveranserna. Allt, överallt, snabbt, även till en parkbänk eller ner till floden. På vissa ställen kommer maten på riktigt porslin, som du sedan ställer utanför dörren.
3. Kollektivtrafiken. Ren, punktlig, billig, med telefontäckning i tunnlarna. T-money-kortet funkar på bussar, tunnelbana, taxi och i närbutiken.
4. Kaféer som arbetsplats. Ingen kör ut dig efter fyra timmar på en americano.
5. Hur bra och hur billig vanlig sjukvård är.

Det som kräver omställning:

1. Åldern avgör tonläget i varje samtal, så du får frågan direkt. Det är inte nyfikenhet, det är grammatik.
2. Rakheten kring utseende. Kommentarer om din vikt, din hy eller att du ser trött ut är vanliga och är inte menade som förolämpningar. Det här är det som svider mest för den som kommer från en kultur där sådant är otänkbart.
3. Gruppen före individen i sociala sammanhang. Man beställer till bordet, delar rätterna, går därifrån tillsammans. Att äta ensam blir allt vanligare, men gruppmåltider har en rytm du måste lära dig.
4. Alkoholkulturen, om du hamnar i den. Att hälla åt andra, med två händer, att inte fylla på sitt eget glas. Att tacka nej är lättare än folk befarar — ”못 마셔요” (mot masyeoyo, jag tål inte alkohol) accepteras — men i vissa sammanhang är trycket verkligt.
5. Byråkratin går på papper och över disk, i ett land som annars är extremt digitalt. Den motsägelsen slutar aldrig kännas märklig.
6. Tempot. Snabbt, och otålighet visas öppet. 빨리빨리 (ppalli ppalli, fort fort) är en verklig sak.
7. Sopsorteringen. Genuint komplicerad, och du kommer att göra fel i en månad. Matavfall är separat, påsarna är stadsdelsspecifika, och grannarna märker det.

Och den ingen räknar med: hur mycket energi den första månaden tar. Inte språket — den ständiga lågintensiva ansträngningen i att inte veta hur någonting fungerar. Det klingar av, och runt vecka sex slutar du märka det.· Översatt från engelska